Maltes resa till Skottland 3:e Juni – 7:e Juni 2016 Dag 1

3:e Juni 2016

GruppbildNästan exakt på dagen två år efter Whiskyklubben Malte senast var i Skottland, var det nu dags för en nu tur till Whiskyns förlovande land. Det första embryot till planering skapades under hösten 2015. Samtliga medlemmar samlades 06.30 vid Taxirutan på Hyllie, Malmö. Mikael Westerberg, Håkan Bengtsson, Tomas Arley, Lars-Göran Larsson och undertecknad Henrik Ohlsson lyckades alla komma till nämnda samlingsplats och dessutom vid rätt tidpunkt.

LG hade bokat en Taxi, som tog oss över Öresundsbron till Kastrup (flygplatsen i Köpenhamn). Efter vi checkat in bagage och skrivit ut boardingpass gick vi igenom säkerhetskontrollen. Ingen dramatik här. Vi gick så klart igenom whiskyavdelningen i shopen på Kastrup. Det visade sig att här bjöd en vänlig dam på Aberfeldy 12 år. Resan första men långt ifrån sista whisky. Tomas lyckades även hitta andra spritdrycker att provsmaka. I och med att klockan inte var så mycket, tyckte inte ens LG att mat skulle intas innan vi lämnade Köpenhamn. Det var lång ifrån trångt på flygplanet. Skulle uppskatta att planet inte ens var fyllt till en tredjedel. Vi lämnade ett sommarvarmt Köpenhamn och landade 1,5 timme senare i ett regnigt och betydligt svalare Aberdeen. LG hittade så klart något att äta på planet.

Efter hämtat ut våra bagage gick vi till hyrbilsavdelningen och hämtade ut vår hyrbil, en Ford Transit. Håkan anmälde sig frivilligt till att vara förste förare. Undertecknad anmälde sig till att vara andreförare. LG hade taget med sin kompis TOM-TOM även denna gång. Denna gps hittade även i denna del av Skottland. När vi lämnade flygplatsen tog vi sikte på Aberlour. Efter en stunds körande observerade Micke att vi snart skulle passera en ort som lät som Inverarry, dvs Inverue. Denna ort som vi hade stora problem att uttala på förra resan. Inverue var inte lättare att uttala! strathislaFörsta whiskydestilleriet som vi besökte på denna resa blev Strathisla, ”The home of Chivas Regal”. Det blev ett besök i deras visitercenter och lite fotograferande i denna härliga miljö. När vi parkerade bussen hade LG synpunkter på hur denna skulle stå. Han ville att den skulle stå så att det bara var att köra framåt när vi skulle köra där ifrån. Håkan kom med en underbar kommentar. Han sa nämligen: ska du sno något? Det blev mycket skratt i bilen. En lite stund senare kom vi fram till Keith. Där stannade vi vid destilleriet Glen Keith. Här fanns det inget visitcenter, men vi tog de obligatoriska fotona. Detta ställe stack ut på ett väldigt speciellt sätt. Det doftade väldigt intensivt av whisky här. Inga andra whiskydestilleri som besöktes på resan kom i närheten av denna intensitet av whiskydoft. Efter en stund körande till kom vi fram till Aberlour. Det var mycket begränsad trafik på merparten av denna tur. Vi checkade in på Aberlour Hotel. Tomas och undertecknad delade rum medan övriga fick singelrum. Vid hotellets parkering var det mycket trångt. Men vår eminenta chaufför lyckades parkera trots detta.

Nu höll alla med LG att det var dags att hitta något ställe att äta. Aberlour är långt ifrån någon stor stad. Vi hade hittat någon lista på Skottlands 25 bästa whiskykrogar.MUSH TUN En av dessa fanns på ett par hundra meters avstånd från vårt hotell. Mush tun innehåller världens enda kompletta samling av Glenfarclas-the family serie. Om man önskade gick det att beställa en dram från årgångarna 1952-2000. Skulle man ge sig på de äldre årgångarna behövdes det en betydligt större resebudget än någon av oss hade.Gffamily De yngre var inte helt gratis de heller. Vi beställde in mat. Hamburgare och en pint blev det för de flesta. Micke lyckades beställa något som vi senare fick reda på att det skulle ta lång tid. Planeringen var nämligen så att vi hade typ knappt en timme på oss innan en taxi skulle hämta oss och köra till Glenlivet. Ett tag så trodde vi att det brann i köket då det helt plötsligt luktade bränt och det blev en väldig aktivitet med bland annat en del telefonsamtal. Det var tydligen ingen fara, allt lugnade ner sig efter ett tag. När klockan närmade sig vår upphämtningstid kl.13.00, i rasande fart och vi fortfarande inte fått någon mat var vi tvungna att kolla vad som hände. Vi förklarade situationen. Svaret vi fick var att Mickes grisbit tog lång tid! Men inga problem här. Vår servitris ringde till taxibolaget och flyttade fram taxitiden en kvart och fixade dessutom så att vi blev upplockade precis utanför puben.Flaskor

Vi blev upphämtad av en taxichaufför med brett munläder. Taxiresan till Glenlivet tog cirka 20 minuter. Där hade vi bokat en provning som gick under namnet Legacy Tasting Experience, Denna provning kostade 60 pund per person. Provningen utfördes i ett väldigt häftigt rum med ett stort träbord och diverse flaskor på ena väggen. I ena hörnet fanns det också en bar. När vi kom in och satte oss på våra platser stod det sex olika glas med dricka. Det visade sig innehålla ett glas med new make och fem olika whisky. Whiskyn visade sig vara 1st 15-årig, 1 st 18-årig, 1 st 25-årig, 1 st 30-årig och 1 st 40-årig Glenlivet. Det var verkligen en trevlig blandning av whisky. Endast en av dessa gick att köpa i shopen. Vår provningsledare var en trevlig men lite orutinerade dam. Detta var endast andra gången hon höll denna provning. Det var mycket focus på om whiskyn skulle vattnas eller inte. Hon blev väldigt imponerade av mig när jag lyckades förväxla vattenglaset och newmakeglaset. Jag tog nämligen en stor klunk av fel glas innan jag upptäckte misstaget. Deras new make ligger på 63%! Förutom Malte var även ett par från Stockholm med på denna provning. Det var tydligen hans födelsedag denna dag och det var hans födelsepresent. – Inte illa. TunnaProvningen avslutades i Warehouse no 1 där vi fick prova en Glenlivet som destillerats 1977. På något sätt blir det inte bättre än så, att få dricka whisky som precis att blivit uppfiskat från en whiskytunna. Hela tillställningen var utsatt till 90 minuter men totalt tog det ganska exakt två timmar. Vi avslutade i provningsrummet där vi fick var sin bok om historien om Glenlivet samt en Quaich. Quaich är en skottsk vänskapsskål med två handtag. Vi avslutade det trevliga besöket på Glenlivet med en rundtur i deras utställning.

Sedan var det dags med en taxitur tillbaka till Aberlour. Vår taxichauffis försökte hitta restaurangtid till oss i grannbyn till Aberlour, nämligen Craigellachie, utan att lyckas. Tillbaka till hotellet och lämna av våra gåvor. Sedan blev det en promenad längs floden Spey. En flod som är populär även för fiskare. Vi fick reda på att det var fiskeförbud på söndagar i Spey. Därefter släckte vi törsten på Mush Tun. Efter en stund återkom hungern. Det roliga med menyn på detta ställe är att till alla rätter står det vilken whisky de rekommenderar till just denna maträtt. Tomas och jag själv valde dagens med whisky. Det var kycklingcurry, ris med någon stark röra och en indisk whisky Paul John cask strength på modiga 59,5 %. Efter smakat på maten började vi svettas av den starka smaken. När vi sedan smakade på vår whisky blev det en otrolig smakkombination. Det var som eld hade brutit ut i munnen. Nu forsade svetten i stora floder och det blev till och med lite svårt att andas ett par sekunder. Det blev en matupplevelse som sent ska glömmas. Därefter tog vi en promenad på byn. Återigen konstaterade vi att det inte var många som var ute i denna lilla ort. En lång dag avslutades i hotellbaren. Inget ställe som hade någon chans att konkurrera med Mush Tun, varken när det gällde utbud eller mysighet.

 

Detta inlägg publicerades i Glen Keith, Strathisla, The Glenlivet, Whiskyresa i Skottland, Whiskytrip. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s